Avbön
Här kommer en bekännelse: Jag glömde ofta ge mina barn AD-droppar när de var bebisar! Eller ofta, ska jag väl inte säga, men tillräckligt ofta för att känna svår ruelse. Vilka hemska konsekvenser kan det ha orsakat? Fysiska besvär? Psykiska besvär? Störd nattsömn? Överkänslighet mot allehanda livsmedel? Höjdskräck? Torgskräck? Motvilja mot spenat? Allt är följden av min ansvarslösa glömska!
Det är lika bra att komma ut ur det skyddande skåpet och erkänna allt.
Jag hade inte alltid dubbla uppsättningar overaller på dagis, inte heller långa snören (att ha bakom nacken) på alla vantar, långt ifrån alla kläder var namnade, mina barn fick ibland (fast väldigt sällan) godis fast det inte var lördag och jag mutade dem med hoprullade pannkakor i en liten matlåda för att hålla dem på gott humör när jag släpade med dem på olika ärenden, eller till mitt jobb när jag var tvungen att fixa något extra på en helg.
Mitt föräldraskap har byggt på en kombination av vänligt uppmuntrande tillsägelser, tjat, utpressning, mutor, hot och lyckade förhandlingar där alla i slutändan blev vinnare.
Jag brukade även passa på att sjunga sånger och läsa sagor som jag tyckte extra mycket om så länge barnen var små och inte kunde protestera.
Ibland har barnen haft udda strumpor på sig, och kläder med spår av gamla blåbärsfläckar som inte gick att tvätta bort.
Alla konstiga åkommor och beteenden som mina barn dras med kan bero på mig och mitt slarv!!!