Jag och mina fördomar
Jag försöker verkligen att vara vidsynt och tolerant, men ibland känner jag att jag har djupt rotade fördomar. Det insåg jag till exempel när jag hade varit ute och fotograferat och klev in i hissen tillsammans med japanen som bor på våningen under mig. Vi pratade lite artigt under uppfärden, och så visade jag honom några av bilderna jag hade tagit. Han berömde mina bilder och sa att han tyckte att de var fina, och jag blev omåttligt stolt. Och när jag rannsakade mitt undermedvetna hittade jag väldigt enkelspåriga tankar där jag grovt delade in japaner i karatesparkande stridisar, lojala arbetare som bor i kubikmeterstora övernattningslyor och kameraexperter. Några fler japaner fanns liksom inte att hitta där när jag rotade runt i fördomsträsket i mitt inre. Jag värderade hans åsikt väldigt högt, bara för att han var japan. Så fördomsfullt!