gazebook.blogg.se

 

Min systerdotter Tora leker doktor. Hon är en modern doktor som jobbar på akuten. Här syns den mycket långa kön av patienter som väntar på sin tur att få hjälp.

Jag hoppas att jag blir anlitad som barnvakt snart igen!

Idag är det bara en handfull dagar kvar av året. Ute är det så grått och disigt att man nästan kan gå på de tjocka molnen som breder ut sig.

Som vanligt har jag plockat fram min kalender för det kommande året och skrivit in födelsedagar och andra viktiga datum. Som vanligt hoppas man en massa när det blir ett nytt år. Om det inte blir fred på jorden hoppas jag i alla fall att vi ska få många skratt och mycket mänsklig värme.

Jag inser att man lätt blir hemmablind. Om man någon gång tittar sig ordentligt omkring ser man noppiga tröjor, slitet tyg på möbler, fula fläckar på möbeltyger, skor som behöver putsas, böcker som måste ställas lite snyggare i bokhyllor som behöver dammas, tidningar som måste kastas, fönster som måste putsas, dammråttor som desperat klamrar sig fast på de fastklistrade små mjuka möbeltassarna och lite diffusa fingermärken på luckor, lister och lysknappar.

Nu är det bara att kavla upp ärmarna och ta tag i allt som behöver göras!

Jag tycker om att dricka lite juice till min frukostmacka. När jag hittade en alldeles ny sort var jag nyfiken att prova den.

Jag hade vissa förväntningar på en frisk, lite syrlig smak. När jag smakade den på morgonen blev jag besviken, för den smakade liksom lite jäst, och det var ganska svårt att förklara varför den inte var riktigt god, så jag försökte beskriva smaken genom att jämföra med "gammalt avslaget uteliggarvin". 

Hur tänkte jag där? För det första pimplar jag inte vin speciellt ofta och inte i stora mängder, och när jag dricker vin brukar jag inte knycka det från uteliggare.

Men i alla fall - den här juicen var inte sågod som jag trodde!

Temat på den här veckans fototriss är "gammalt och slitet". Här kommer mina bidrag på temat:

 

Vilken tur jag hade när jag gjorde en liten snabbvisit hos nära o kära idag! Det är ju så rackarns tråkigt att gå ensam på toa, så jag blev glatt överraskad när jag fick sällskap dit. Det var en liten dam, cirka åtta decimeter hög, som log sitt allra vackraste leende och började lirka med byxlinningen för att befria rumpan från den otympliga blöjan innan hon slog sig ner på pottan. Där satt vi på varsin stol, i plast respektive porslin, och diskuterade livets väsentligheter. Vi hann avverka både kultur och politik innan vi ansåg oss klara med våra ärenden, och så härmade vi varandra med toapapperet, spolningen och handtvättningen.

Och sen var det dags att ta på en ny blöja. På den lilla damen alltså. Jag var lite wild och crazy och bestämde mig för att klara mig utan blöja!

Apropå lite växande magar och små underverk som är på gång har diskussionen om gravidmagar kommit upp. Det finns många som är otroligt vackra när de är gravida. Jag tillhör absolut inte den gruppen.

Jag är 158 cm lång, och när jag blev gravid ökade jag från 48-50 kg till 68-70, dvs en viktökning på uppåt 46%!

Jag kan lova att jag inte var särskilt vacker - ett vandrande klot är väl det närmaste man kan komma.

 

Det var verkligen inte roligt att vara så klotformad när graviditetshormonerna gjorde mig känslig för alla kommentarer, och människor har ju den inställningen att det är ok att kommentera och känna på gravida kvinnor.

Hur kan det komma sig att i princip vilt främmande människor tycker att det verkar ok att klappa på magen bara för att de fascineras av det fantastiska att vi kan alstra nytt liv?

Jag har sett filmen Billy Elliot en massa gånger, och varje gång hittar jag något nytt i den. Jag har visat den för skolklasser ett antal gånger, och de blir alltid lika fascinerade. Här är "The Angry Dance", en av de mest gripande scenerna i filmen.

 

Vad ger man till någon som redan har allt? En symbolisk gåva som innebär att någon som inte har något äntligen får något.

 

 

Här kommer ett recept på pannkaka:

 

"Blanda mjölk, mjöl, ägg, salt och en liten aning socker i en skål. Låt smeten stå och tjockna till ett tag och stek därefter pannkakorna. Drag fingrarna genom ditt flottiga hår under tillagandet" (Per Morbergs pannkakor)

 

Och här kommer ett recept på potatismos:

 

"Skala och koka potatis. Mosa potatisen med stöt eller i hushållsmaskin. Blanda med lite mjölk, smör eller grädde efter behag. Arbetet bör utföras i halvsolkig undertröja eller ev med bar överkropp" (Pluras potatismos)

 

Och så ett recept på stekt falukorv:

 

"Ta fram falukorven ur förpackningen. Ta bort det plastiga skinnliknande höljet runt korven. Skär den i tunna skivor. Hetta upp en stekpanna och stek skivorna där till önskad stekyta. Drick under det pågående arbetet hinkvis med vin." (Keith Floyds falukorv)

 

Ett recept på filsås:

 

"Häll lite fil i en skål tillsätt kryddor. Smaka av genom att med jämna mellanrum sticka ner ett finger i såsen och se otroligt sexig och lycklig ut vid avsmakningen" (Nigella Lawsons filsås)

 

Och slutligen ett recept på stekt biff:

 

"Lägg biffarna i en het stekpanna. Gå runt i köket och skäll och gräla oavbrutet. Kolla biffarna lite då och då. Sträck eventuellt upp händerna i en uppgiven gest och kasta de först stekta biffarna och påbörja en ny omgång."

(Gordon Ramseys biffar)

Det är ju alltid trevligt när man får oväntat besök. Den här kompisen kom knallande på frukostbordet i morse, men han ville varken ha kaffe eller rostat bröd.

En av mina elever ritade av mig idag medan hon väntade på sin kompis som satt och slet med ett matteprov. Hon sa att jag inte fick bli arg på bilden, och det blev jag inte. Jag tyckte om den!

Det är ett tag sedan den här bilden togs, men det är roligt att se sina tre juveler på samma bild.

 

Jag har tidigare deltagit i fototrissen med en annan blogg, men det här blir premiär med den här bloggen:

Veckans tema på fototrissen är: Utsikt, och här kommer mina bidrag på temat:

 

Idag hittade jag pastellfärgade Non Stop. Och det gick inte att motstå!

Har ni tänkt på hur stor skillnad det kan vara mellan olika samtal? Med vissa människor skojar man och det är lättsamt och skämtsamt, och fast samtalet flyter utan problem lämnar det inga större spår i hjärnan. Och vid andra samtal blir varje ord viktigt och man når verkligen fram till varandra på djupet. Man kan känna hur samtalet startar en process i hjärnan, och efter samtalet känner man sig berikad.

Man tänker plötsligt nya tankar, ser saker ur nya perspektiv och känner att man har blivit lite klokare.

 

 

Mina elever håller på och samlar pengar till en klassresa i vår. De säljer burkar med kola, choklad, småkakor och en massa annat godis. Eftersom de ännu inte har ett konto där de kan sätta in sina pengar har jag tagit hand om deras pengar och låst in dem på en säker plats. Nu i helgen var jag tvungen att ta med mig närmare 10 000 kr för att kunna betala en av fakturorna. 

Jag plockade alltså ihop en rejäl bunt med sedlar och lade dem i en liten plastask som jag lade ned i min ryggsäck. När jag skulle springa in och handla lite mat ville jag inte släpa med mig min tunga ryggsäck, men jag vågade inte heller lämna kvar asken med alla pengar, så jag stoppade in asken innanför byxlinningen och drog ned tröjan så att det inte skulle synas att det putade.

Jag var livrädd att den lilla asken skulle glida ned längs benet och bli liggande på golvet utan att jag skulle märka det, men allt gick lyckligtvis bra.

 

Hoppas att det blir riktigt många som plockar ihop vettiga saker och lägger i en skokartong som kan lämnas till Skokartongsappellen . Det är ett enkelt sätt att glädja många människor. Ett underbart initiativ!

 

Efter ett par veckors åkande med vinterdäcken i bilen, men sommardäcken fastmonterade på bilen, med hjärtat i halsgropen när vägen har sett blank och hal ut och temperaturen har legat kring nollan, lyckades jag äntligen svänga in till en verkstad och få däcken bytta. Den stackars montören såg lite orolig ut när jag klev fram och tog ett foto på den nakna hjulaxeln. Han trodde kanske att jag kom från uppdrag granskning och skulle dokumentera ev fuskjobb, så han började i detalj berätta exakt hur slitna bromsbeslagen var.

Jag trodde för övrigt att det angivna priset var per bytt däck, så det var en positiv upplevelse att få överräcka bara en fjärdedel av de pengar jag hade stått och tummat på medan han jobbade med bilen. Vilken hjulklapp!

Min släkt har väldigt många Cecilior, både nu existerande och några som sitter uppe på ett moln och betraktar oss. Här är en namnsdagssång till alla!

 

Om man inte har något bättre för sig kan man ägna sig åt att lite tjurigt bli osams om hur en julkaktus ska vattnas egentligen. Hur mycket vatten den ska ha, och hur ofta kan bli en utdragen diskussion. När diskussionen verkar avta något kan man hälla nytt bränsle på det hela genom att ha olika syn på om den ska ha näring eller inte.

 

I värsta fall kan diskussionen bli så lång att kaktusen hinner torka ut och dö innan alla argument är uttalade.

Nu har jag förfinat min parkeringsteknik på min supersmala parkeringsplats, så nu ska jag snart söka jobb som sardinstuvare på en sardinfabrik.

 

Man hör ju så ofta att vinterdäck kan innebära skillnaden mellan liv och död! Det har jag verkligen tagit fasta på!

Jag har fyra mycket fräscha vinterdäck i bilen. Det känns så tryggt! Kanske att det skulle vara ännu bättre att montera fast dem på bilen? Kanske lite löjligt att köra omkring ytterligare en vecka med däcken inuti bilen?

Här kommer en bekännelse: Jag glömde ofta ge mina barn AD-droppar när de var bebisar! Eller ofta, ska jag väl inte säga, men tillräckligt ofta för att känna svår ruelse. Vilka hemska konsekvenser kan det ha orsakat? Fysiska besvär? Psykiska besvär? Störd nattsömn? Överkänslighet mot allehanda livsmedel? Höjdskräck? Torgskräck? Motvilja mot spenat? Allt är följden av min ansvarslösa glömska!

Det är lika bra att komma ut ur det skyddande skåpet och erkänna allt.

Jag hade inte alltid dubbla uppsättningar overaller på dagis, inte heller långa snören (att ha bakom nacken) på alla vantar, långt ifrån alla kläder var namnade, mina barn fick ibland (fast väldigt sällan) godis fast det inte var lördag och jag mutade dem med hoprullade pannkakor i en liten matlåda för att hålla dem på gott humör när jag släpade med dem på olika ärenden, eller till mitt jobb när jag var tvungen att fixa något extra på en helg.

Mitt föräldraskap har byggt på en kombination av vänligt uppmuntrande tillsägelser, tjat, utpressning, mutor, hot och lyckade förhandlingar där alla i slutändan blev vinnare.

Jag brukade även passa på att sjunga sånger och läsa sagor som jag tyckte extra mycket om så länge barnen var små och inte kunde protestera.

Ibland har barnen haft udda strumpor på sig, och kläder med spår av gamla blåbärsfläckar som inte gick att tvätta bort. 

Alla konstiga åkommor och beteenden som mina barn dras med kan bero på mig och mitt slarv!!!

 

 

Donna Juanita, med en suverän text!

Åsne Seijerstads bok om Breivik har fått väldigt positiva omdömen. Men jag kommer inte att klara av att läsa den. Vågar inte. Jag får lite ont i själen bara jag tänker på hans ondska och galenskap.